Hej hej.

Idag har vi haft storstädning här hemma hos mamma. Det blev en riktigt grundlig, välbehövd städning. Innan det var vi ute och sprang en sväng. Åtta kilometer fick jag ihop idag. Sen har jag även hunnit hem till farmor och farfar en sväng och nu kikas det på hockey. Jag klarar egentligen inte av att titta på sport. Mina nerver är allt för dåliga så det hoppas till, naglar bits av och ett magont brukar titta fram mot slutet. Men det är ju så kul! Speciellt med hockey. Hockey och Australiensisk fotboll. Det är grejer det!

Kom igen nu Sverige!

Första maj har alltid varit en viktig dag i familjen Sjölin. Det är farmors namnsdag och enligt tradition åker man hem till henne och äter elsatårta och kakor i massor. Så det är vad jag har gjort idag. Jag har inte varit hemma på första maj på fyra år så idag var det dags att ta igen för det. Är otroligt tacksam för all tid jag får spendera med farmor och farfar nu. Resten av släkten med för den delen. Det har inte blivit mycket av det de senaste åren.

 

Nu är jag nyss hemkommen och ska byta om för att dra iväg på badminton. Kul!

Idag gav mamma och jag oss ut på en springtur. Jag var otroligt opeppad på att ta mig ut och springa men vi hade ju bestämt så det vara bara att ge sig iväg. När vi väl kommit iväg kändes det som att jag aldrig blev trött. När mamma började springa hemmåt så bestämde jag mig för att ta en runda till och insåg ganska snabbt att jag kanske skulle nå mitt mål att någon gång lyckas springa en mil. Jag uppnådde inte bara målet utan klarade det på precis under en timme vilket jag är sjukt nöjd över. Nu hoppas jag att nästa löprunda går lika bra!

 

Long time huh?!

Tröttnade på att skriva då jag kom hem och helt plötsligt träffade jag de jag egentligen skrev bloggen för lite oftare. Då kändes det som att de som ville ha koll på mig hade det utan hjälp av bloggen. Men nu har jag börjat känna hur lusten att skriva kommit krypande. Jag tycker helt enkelt om att kunna skriva av mig lite och tänkte att jag kan ju lika gärna fortsätta även om jag kanske inte har så mycket spännande att skriva om.

 

Livet känns ungefär som att det är på paus just nu. Jag går mest och stampar på en punkt med en blandning av förvirring och likgiltighet. Det är svårt att bli vuxen. Men det är väl ingen som någonsin sagt att det skulle vara enkelt.

Den sista tiden här nere bara rusar iväg och jag har en konstant stress i kroppen som vägrar lugna sig. Fem nätter till. Fem ynka nätter. Sedan bor jag inte längre lägenheten i Melbourne. Jag vet inte vad som väntar och det skrämmer mig. Blir det Sverige eller Norge det närmaste halvåret? Hur mycket kommer jag att sakna Melbourne? Kommer jag att hitta ett jobb? Vad är det jag vill? Kommer jag vantrivas? Kommer jag att älska att vara närmare nära och kära? Så många tankar som orsakat en hel del minus när det kommer till sömn.

Jag antar att allt löser sig till det bästa men just nu känns mycket väldigt tungt och jobbigt. Jag hatar att jag ska flytta härifrån men älskar att få komma hem till många av de finaste människorna jag vet.

 

Inser hur länge sedan det var jag skrev något här när jag går in på blogg.se och inte känner igen hemsidan. Tiden går väldigt snabbt här just nu.

Tänkte bara uppdatera om hur vädret för morgondagen kommer att se ut. Jag vet inte riktigt om jag är positiv då air con är en lyx vi inte har. Svettingt är det nog ganska garanterat att det blir!

 

Jo men då sitter man här på biblioteket igen. Motivationen börjar verkligen försvinna nu. Jag försöker att suga ur det absolut sista av det lilla av den som finns kvar. Imorgon väntar näst sista tentan. Jag är inte förberedd och hoppas verkligen att den är lätt.

 

 Kom igen Lina, om 48 timmar är du klar!!!

Lite komiskt att jag i förra inlägget skrev att jag var ledsen att lämna Australien. Igår kväll fick jag nämligen en påminnelse om en anledning till varför man inte vill bo här.

 

Då jag kom hem igår kväll sprang jag in på toaletten det första jag gjorde. Stänger dörren och möts av en SPINDEL. Får panik och springer ut ur badrummet, in i mitt rum och hyperventilerar samtidigt som jag försöker förklara för mig själv att det inte är något jag ska börja gråta över. Jag har inte någon fobi för spindlar men är väldigt rädd. Trots denna rädsla är jag ändå lite intresserad så självklart kunde jag inte hålla mig utan var tvungen att gå in och titta på den lite. Fråga inte varför. Kika kan jag göra men bara på säkert avstånd.

Jag kom fram till att det måste vara en white-tailed spider, vilka inte är livshotande men ger sjukt äckliga sår när de bits (googla white tailed spider bite..), och stängde sedan dörren till badrummet för att vänta på min lite modigare house mate. Hon kommer hem efter en kvart med spindelspray i högsta hugg för att sedan inse att den lilla skiten gått och gömt sig. Jag går alltså nu runt och väntar på att den när som helst kan hoppa fram.

 

 

Känns helt plötsligt mycket mer okej att flytta hem snart.

Jag tror jag håller på att bli galen just nu. Mina känslor varierar som aldrig förut och jag mår dåligt och bra om vartannat. Jag går från att ena stunden ha en extrem hemlängtan och se fram emot att flytta hem till att sedan nästan börja gråta då jag tänker på att jag vet inte när Melbourne och jag kommer att ses igen. Nästa stund njuter jag av tillvaron och bara älskar livet för att lite senare hata att Christoffer är så långt borta (fast det gör jag ju i och för sig alltid). Jag älskar jobbet. Jag hatar jobbet. Plugga är kul. Plugga är skit. Jag kommer aldrig få ett jobb. Det löser sig alltid. And so on...

 

Jag hoppas att allt känns lite lättare när jag fått mina tentor ur vägen nästa vecka.

 

/psykLina

Nu är jag inne på sista veckan av min bachelor.. förhoppningsvis! Har lite halvpanik för några av tentorna men det borde inte vara så illa att jag inte klarar dem. Hade en tenta i torsdags, har en nu på torsdag och sen måndag och tisdag. Tisdagen den 13 november kl 11.15 är det alltså jag som är glad!
Den obefintliga uppdateringen har berott på finfina besök hemifrån och nu pluggstress till tusen. Jag spenderar mer tid på biblioteket nu än vad jag gör hemma. Trots att det är sjukligt stressigt tycker jag ändå det är lite mysigt att vara på biblioteket en hel dag. Hej duktighetskänsla!

 

Jenny är här och vi har allt för mycket roligt att göra för att varken hinna eller vilja sitta vid datorn = noll upatering de senaste två veckorna. Just nu är vi i Sydney och njuter av våren.

Det är alltid samma sak när folk ska komma och hälsa på. Jag sitter maniskt och förföljer varenda liten rörelse av planet.

 

 

Jenny landade nyss i Hong Kong. Om 11 timmar står jag på flygplatsen och spanar efter henne! Jag är överpeppad! Dels för att jag vet att hon har med sig saltlakrits och ostkrokar i väskan, men mest för att det är Jenny och jag inte sett henne på över ett år. Snart snart snart!!!!!!

Här sitter jag, nyss hemkommen från gymmet, och smuttar på en nygjord smoothie.

 

 

Jag gav upp min diet två dagar tidigt då jag var bortbjuden på middag igår kväll så nu börjar mitt nya liv med en mer hälsosam kost som jag faktiskt ska kunna hålla igång på lång sikt. Huvudmål: mindre sötsaker!!!

Dagens smoothie består av blandade bär, en banan, sojamjölk och lite fiberhusk. Vet inte hur nyttigt det faktiskt är men det låter ju bra i alla fall.. smaken är inte så pjåkig den heller!

 

Jag somnade med en gång huvudet nuddade kudden igår kväll. Detta var alltså strax efter åtta. Problemet är att jag jobbar där vi bor och släpper in folk som låst ut sig osv. Igår var jag på jour och en del av jobbet är att låsa allmänrummet för natten. Detta görs klockan elva under veckodagar. Jag vaknade kvart över åtta imorse. När jag somnade hade jag satt ett alarm, jag låg i änden av sängen och kollade på serier och hade lampan på. Allt detta för att jag lättare skulle komma upp för att låsa. Tydligen var jag rätt trött..