I över två och ett halvt år har Christoffer och jag varit tillsammans och för några veckor sedan fick jag min första bukett med blommor. Detta efter att jag hintat i ungefär ett halvår. Ja, ibland får man helt enkelt ta romantiken i egna händer.
Argumentet har hela tiden varit att jag inte haft någon vas så ett stort tack till Christoffers mamma Gro som såg till att jag fick en sådan. Utan henne hade jag nog aldrig fått ett ynkaste litet rosenblad.

Nu är det bara ett problem. Blommorna fick jag alltså för ett flertal veckor sedan men jag kan bara inte slänga dem. Vem vet hur många års väntan det är till nästa bukett. Jag vill ju njuta ur varenda liten droppe jag kan.