Lovet gick alldeles för snabbt som vanligt. Jag känner mig inte ett dugg utvilad och inte alls redo för skola igen. Men det är ju bara två veckor tills påsklovet så det läre gå bra tycker jag!
Innan lovet hade vi väldigt många planer för i princip varje lovdag och var laddade inför vad som skulle bli ett kanonlov. För mig blev det inte rikitgt som planerat.
För mig började lovet nämligen med att min mormor blev dålig och några dagar senare gick bort. Det är aldrig roligt när någon i ens familj eller någon nära en försvinner. Visserligen hade mormor inte riktigt varit sitt rätta jag på några år men hon lämnade fortfarande ett stort hål efter sig. Alla fina minnen från barndomen kommer alltid att finnas kvar. Somrarna i Kilafors, non-stop burken som alltid stod i köket, fika ute i hörnet där det alltid var sol, och en massa "svälta räv" spelande. Småsaker man aldrig kommer att glömma.
Det är när sådana här saker händer som man uppskattar sina vänner och sin familj mer än någonsin. Jag har verkligen världens mest underbara människor omkring mig. Tack vare det blev en del av mitt lov ändå fyllt med skratt och glada miner trots det som hänt och om man bortser från det så blev lovet ganska bra ändå.
Tack!




a part of me