Än har inte dopet skett men min bil har iallafall fått ett namn nu. Så när jag pratar om Vickan i framtiden är det alltså min fina, kära, snälla, lilla bil jag talar om. Tyvärr har Vickan inte varit speciellt snäll den senaste veckan.
Vissa kan tro att bilar bara är snälla varelser som oftast bara lyder och åker dit man vill och gör det man vill att de ska göra. Vickan har varit ett utmärkt exempel på en sådan bil fram tills för ett tag sen. Allt började med läckande kylarvätska, okej inte hennes fel, men efter ett besök hos doktorn var hon sig inte lik.
Nej, Vickan har nämligen bestämt sig för att hon inte vill vara kvar hos mig längre. Iallafall är det så jag tolkar det. Olydigheten började då jag och Linda satte oss i bilen och skulle åka ner till staden i lördags. Då började bilen låta och försöka låsa sig själv men gav upp efter en liten stund.
När vi sedan kom till parkeringen i stan och skulle låsa och gå därifrån blev både Linda och jag väldigt förvånade. När jag hade låst bestämde sig Vickan nämligen för att hon minsann inte skulle vara låst inte. Hon låste upp sig själv och bara för att markera lite extra hur ogärna hon ville vara låst så vevade hon ned rutorna också.
Så där blev vi stående en stund. Jag vevade upp rutorna, låste, Vickan låste upp, vevade ned rutorna, jag vevade upp rutorna och ja.. ni fattar.
Efter ett tag lyckades vi äntligen få stopp på bråket och gick därifrån men när vi kom tillbaka till parkeringen någon timme senare stod hon där med nedvevade rutor igen. Jag skulle lika gärna kunna ge henne en högtalare eller något där hon kan skrika "Här kom och stjäl mig från min ägare!"
Suck! Finns det lydnadskurser för bilar?

Ännu ett blogginlägg som bevisar att jag borde gå och sussa..





Will you know my name?
Will it be the same?
Missing, empty