Om det är något jag är väldigt dålig på så är det just att säga hejdå för en längre tid. Jag har alltid sett mig själv som en stark och inte så känslig person men har mer och mer kommit fram till hur känslig jag faktiskt är. Av någon anledning har jag fått väldigt lätt för att börja gråta. Men idag var det inte så konstigt.
Klockan sju imorse åkte nämligen Sofie till USA. Sofie har varit en av mina bästa kompisar under hela gymnasietiden och är fortfarande en av mina närmsta vänner. När jag stod där på perrongen med henner föräldrar och Micke kunde jag inte få stopp på tårarna. När hon sedan klev på tåget bara rann de ner för mina kinder. Det kändes väldigt konstigt att se en av sina bästa vänner åka iväg och veta att man inte kommer få träffas igen på ett halvår.
Efter avvinkningen blev dagen lite halvdeppig pch allt kändes tråkigt. Men ett halvår går snabbt och Sofie kommer få vara med om så mycket roligt där borta att det gör saken lättare att hantera.

Men en sak ska alla veta, Sofie kommer vara väldigt saknad av många här hemma som längtar tills hon kommer hem.
Jag önskar henne all lycka där borta och hoppas hon får det bästa halvåret i sitt liv.


Imorgon är det min tur att bli avvinkad. Jag åker till Göteborg och möter upp Anna för att sedan på lördag åka iväg och tågluffa. Vi blir dock bara borta i två veckor och jag tror det blir ett mycket lättare avsked!