På jobbet kan det ibland bli lite tråkigt. Då börjar jag tänka på en massa saker. Är det på övertiden eller om jag bara är trött ändå så kan mina tankar bli vädigt konstiga och vandra åt alla möjliga håll.

Förra veckan började jag tänka på ordet fin det heter ju pen här i Norge (vilket jag för övrigt tycker är ett väldigt fult ord) också vandrade tankarna vidare. Jag brukar ibland böja ordet fin till en form som inte finns. Nämligen finis. Plötsligt kommer jag på vad det skulle bli på norska. Penis. Ojojoj vad det var roligt. Men jag var inte den enda som tyckte det. Berättade det för norrmännen som skrattade lite halvs men sa det sedan till Evelina som började asgarva. Jag och Evelina har samma kassa omogna humor tydligen.