Jag gör ett avbrott i mitt nattpluggande för att beklaga mig lite.
Vår klass fick innan jul i uppgift att börja skriva en uppsats. Den skulle vara 5-15 sidor lång och vara klar i april. "Det är lungt," tänkte man, "dit är det ju jättelångt". Nu sitter jag här kvällen innan inlämningen och är långt ifrån klar. Varför kan man aldrig lära sig och börja med saker i tid? Den frågan har jag ställt mig många gånger men det verkar som att det inte går att lära sig. Har man tid så väntar man ändå in i det sista. Jag blir så arg på mig själv!

Idag hade jag tänkt vara duktig och skriva hela dagen. Det gick ju såklart inte som planerat. Det började med att jag sov alldeles för länge och när jag väl tog mig upp och skulle åka hem (sov i stan efter en mycket trevlig utgång (: ) så hade Vickan fått punktering. Ringer på Dennis och då startar inte hans bil. Beskriver ungefär var jag är sen dör min mobil. Efter någon timme kommer iallafall min käre bror och räddar mig. Det hela slutar iallafall med att min "pluggdag" börjar klockan sju.

Och nu sitter jag här, med en stor mängd koffein i kroppen, och skriver och skriver. Ändå verkar texten inte bli längre. Lyxen att sova verkar jag inte få inatt.
Det enda som känns bra är att jag inte är den enda som sitter uppe och panikskriver. Nej, jag vet att både Jonas och Linda är uppe och jag kan slå vad om att det är ganska många till ur klassen som håller på in i det sista.

Jag säger som Linda, det är tuffa tider för Nv05b nu.
Men vi har oss själva att skylla!


Oh well, back to skrivandet.. om inte någon snäll själ vill göra det åt mig? (A)





The only thing you learn from history is that you don't learn from history!