Ja, då var man här igen. Allt annat prioreteras än att skriva några rader om hur allt är här borta till er där hemma. Fy skäms Lina!

Jag är just nu i värsta perioden på terminen. Alla lektioner är över men nu måste tiden istället utnyttjas till att plugga till de kommande slutproven. Alla mina slutprov är värda rätt mycket av mitt slutetyg och jag måste därför se till att vara väl förberedd. Tre är värda 70% och ett är värt 60% men som tur är har jag fått väldigt bra betyg på de småsaker som räknas till de resterande procenten så det får det at kännas lite bättre iallafall.

I lördags regnade det mer i Victoria (staten där Melbourne ligger) än vad det gjort på fem år. Vi envisades ändå med tt ha en barbeque vilket resulterade i en förkyld Lina. Som tur är verkar den nästan redan vara över med endast lite snuva kvar nu vilket är tur då jag inte har tid att ligga hemma och bli frisk. Sånt kan vänta tills efter den 18:e då jag har mitt sista slutprov. Eller tenta kanske man ska kalla det. Så här ser förresten mitt tentaschema ut:

10 november: Accounting for Management Decisions 70%
15 november: Management Information Systems 70%
16 november: Introductory Statistics for Business 70%
18 november: Macroeconomics 60%

Samtliga av mina examer börjar klockan nio på morgonen vilket jag inte är van vid. Uppe med tuppen!

Den 10:e får ni hålla tummarna extra hårt för mig. Bokföring kan vara det tråkigaste jag någonsin läst!


Nu ska jag börja packa ihop här och bege mig hem och äta en sen middag som står och väntar på mig.
Många Kramar!


(phu, man måste anstränga sig för att inte låta ord som exam och lecture slinker in. Nu var jag duktig!)

Igår fick jag en avi från posten för att hämta något Linda skickat.
"Jag hoppas hon skickat choklad" sa jag till Christoffer imorse.

Om tio minuter är det min födelsedag här i Australien. Här är det väldigt stort att fylla tjugoett men jag kunde faktiskt knappt bry mig mindre. Det är inte riktigt samma sak att fylla år längre. Föra året var jag helt själv i Norge med et jobb att kliva upp till dagen efter och i år är jag i Australien med Chris och fem timmar med föreläsningar. En stor förbättring är iallafall att jag får vara med världens bästa pojke!
När jag var liten trodde jag aldrig det var sant att man kunde tröttna på att fylla år men nu förstår jag helt! Det är något med charmen att vara liten och bli STOOOR och få mysa med familjen och släkten när man fyller år. Just nu spelar ett år mer ingen roll. Det sista viktiga året var att fylla tjugo. Iallafall för mig.
Fast hade gärna varit hemma på Steg och stäffat släkten och ätit tårta imorgon. Men den tiden är över nu.

Det har gått över en vecka sedan mamma åkte så jag har egentligen inget att skylla på när det kommer till noll uuppdatering men jag har spenderat den mesta tiden åt att plugga. Imorgon är slutet på min tredje sista vecka. Jag har snart alltså bara två veckor kvar av denna termin som jag nyss tycker började. Sen är det examensperiod. Kommer bli tufft med självdiciplinen när sommaren nu äntligen börjat komma och man mycket hellre drar till stranden än biblioteket.
Motivationstips?

Nu har vi fullt upp med att visa runt mamma inne i staden.

Idag åt vi känguru till lunch och sedan sushi till middag. Nam nam!

 

Får se hur mycket uppdateringer det blir den kommande veckan. Måste ju passa på att umgås med kära moder när hon väl är i samma land som en själv.

Jag är så jävla less på frisörer som låtsas lyssna på hur man vill ha det för att sedan bara klippa som dom vill. Jag betalar inte för att de ska få göra vad de vill med mitt hår utan jag betalar för att få håret fint. Men nu hade det fan blivit bättre om jag klippt det själv. Då hade jag iallafall förstört det gratis.

Jag bad om uppklippt hår men undrar hur lite det ska klippas för att det faktiskt ska räknas som uppklippt. Bad jag om SNElugg? NEJ. Jag bad om en rak lugg som gick jämnt ut i håret. Istället fick jag en lugg som är helt kort och avklippt på ena sidan och går ut yttepytte lite på andra sidan. Jag kan alltså nu inte sätta upp håret när jag har luggen nere för uppsatt hår med vassa luggkanter kan vara det fulaste jag vet.

Jag har aldrig fattat folk som har ångest för att gå till frisören förut. Nu har jag en helt ny förståelse. De senaste gångerna har jag varit så missnöjd och nästa gång jag går och klipper mig ska jag skriva ut bilder och prata saaaaaktaaaa. Då kanske, om jag har tur, det blir lite som jag vill ha det.

Blir så jävla less!

Nu ska jag gå till baren på skolan och trösta mig!

Då jag inte har några lektioner på fredagar betyder torsdag kväll helg för min del. Christoffers med! Det gör så otroligt mycket att ha tre dagar istället för två. Dessutom har den här veckan varit väldigt påfrestande med lite sömn med mycket att göra och många tankar flygandes omkring i huvudet. Imorgon ska jag alltså sova ut! Om det ska bli skönt? Hmmm... JA!

Dock kan jag inte sova allt för länge för klockan två ska Chris och jag på en lägenhetsvisning. Vi måste ju börja leta efter ett nytt ställe att bo när vårt kontrakt går ut i februari för här vill vi minsann inte bo kvar ett år till!
Vi hade hoppats på ett ställe bara 10-15 minuter från skolan men fick idag reda på att det kostar 38 dollar per person bara för att söka. Det är alltså cirka 220 kronor var utan att ens veta om man får lägenhet där. Hade det varit 50-100 hade jag förstått men jag tycker det här var lite väl! I det här landet suger man pengarna ur studenter istället för att stötta dem.

Lägenheten vi ska titta på imorgon är på ett ställe för bara studenter. Det är tyvärr lite längre bort från skolan men flyttar vi dit så får vi en fin, fräsh lägenhet med ett extra rum för gäster plus en egen tvättmaskin och ett större kylskåp! Det låter väldigt bra just nu men vi får helt enkelt se imorgon. Den är ju trots allt lite dyrare så vi måste tänka på om det blir värt det i slutänden.

Vet ni vad mer?

Om en vecka är mamma här!!!!

Jag och mamma i Frognerparken när hon hälsade på i Oslo

Det är så svårt ibland att förstå och beskriva sina känslor. Speciellt när de är så starka, så många och så blandade. Jag är så glad att jag har så mycket stöttande familj, släkt och vänner. För att inte glömma Christoffer. Han är min pelare att luta mig mot i alla stunder och utan honom hade jag legat som ett torkat skal på golvet och fallit sönder bit för bit, dag för dag.

Verkligheten kallar på mig nu. Skolan tar inte hänsyn till hur mitt hjärta mår och faktum är att jag har två prov nästa vecka som jag inte alls är förberedd för i skrivande stund.

Som jag älskar dig

För ett (väldigt, väldigt, väldigt, VÄLDIGT) bra tag sedan skickade vi två presenter till Sverige. Jag köpte papper till båda och en rejäl (trodde jag) rulle med band att ha på. Jag började med det ena paketet och gjorde en stor rosett för ett sedan gå vidare till det sista paketet och inse att det endast var e liten snutt kvar å rullen:

Är det jag som skulle ha förstått

att det var så lite på rullen eller hade

jag rätt i att känna mig lite lurad?

Hrmf!

 

Det löste sig ganska bra ändå iallafall!

I paketen låg en Tim Burton utställningsbok till bästa kusin och ett par tuffa röda babyconverse till lille Henry. Det gäller att börja i tid! Nu väntar vi spänt här borta på bilder på den coola lilla killen med snyggaste skorna av alla.

En kväll förra veckan lagade Chris och jag sushi. Vi har gjort det en gång förut och då blev det lyckat men den här gången blev det tusen gånger bättre! Vi planerar att öppna eget sushiställe! Höhöhö.

Men ni måste väl hålla med om att slutresultatet ser bra proffsigt ut? Smakade proffsigt gjorde det minst sagt!

 

Till efterrätt blev det vitchoklamousse a la Spiderchick! Den ni!

Det är helt sjukt men om bara någon månad så är det dags för exams igen. Jag tycker jag nyss satt och skrev min förra. Den första draften av tiderna har iallafall kommit upp och förmodligen blir det inga ändringar. För mig kommer det att se ut som följande:

10 nov 09.00 Accounting for Management Decisions
15 nov 09.00 Management Information Systems
16 nov 09.00 Introductory Statistics for Business
18 nov 09:00 Macroeconomics

Examensperioden är från 5 nov - 25 nov

Jag är rätt nöjd med tiderna. Den enda jag gärna ändrat på skulle ha varit statistics. Den kommer lite olägligt där och hade gärna få kommit efter macro men man kan inte få allt här i världen!

Igår mötte Chris och jag upp hans vän Hamish med flickvän Jen och tillsammans drog vi på Taco Bill. Det är en kedja här i Australien där dom har väldigt god mexikansk mat. Trots att maten är god är det inte därför man går dit. De har nämligen supermegaglas med margarithas. Väldigt goda margarithas måste tilläggas. Till och med Christoffer som inte klarar av smaken av tequila tycker att de är goda. Under kvällen drack vi ett helt stort glas var tills vi sedan var så mätta både av mat och drinkar att vi rullade tillbaka till tågstationen.

Med varje stor margaritha ingår även en stor mexikansk hatt. Just så att man ska få den där rätta känslan ;)

Proven igår gick ok. Jag vet att det gick bra på ett och hoppas på ett rätt ok betyg på det andra. De vara bara 10 och 15 procent så ett betyg upp eller ner spelar inte så stor roll men samtidigt kan det vara skönt at ligga bra till inför slutexamen. Håll tummarna för mig!

Kvällens middag blev sweet and sour pork. Vi har gjort det en gång förut och då blev det gott men den här gången blev det extremt gott. Vi är duktiga! Nu vill jag bara lära mig at fatiskt laga hela såsen med och inte köpa färdig. Då kan jag vara helt nöjd!




Mmmm... mumma!

Idag borde vara en dag fylld av en massa plugg men jag lyckas inte. Det går inte att fokusera. Tankarna bara rullar iväg på annat hela tiden.
I förmiddags var jag trött och det gick därför inte speciellt bra att sitta och läsa. Sen kom Christoffer till skolan och vi åt lunch och han gav mig koffeintabletter så nu är jag inte trött längre men det går fortfarande inte att plugga.

Jag blir så less när det alltid blir så här när jag behöver plugga som mest. Mitt huvud vill liksom inte hänga med. Ska försöka plugga ordentligt ikväll också får det bli hela eftermiddagen och kvällen på biblioteket imorgon efter skolan. Jag får försöka peppa min kropp med att jag får sova ut på fredag!

Helt otroligt, imorgon börjar skolvecka sju av tretton. Det har alltså redan snart gått hälften av min andra termin på uni. Det är helt sjukt hur veckorna bara flyger förbi just nu.
Den här veckan har jag mina två första mid-semester prov. Båda två på torsdag med en timmes mellanrum. Jo men tack för den kära fina lecturers! Veckan efter blir det grupparbete och vecka nio har jag två mid-semesters till. Sen kan man  ju undra vad som händer efter det. JO, det ska jag tala om! Då kommer mamma hit och hälsar på! En och en halv vecka får vi en extra inneboende i vår lilla studolägenhet och OM hon efterlängtas!

På fredag kommer det preliminära tentaschemat. Jag hoppas på ok tider. Bara jag inte får alla i rad eller två på samma dag så är jag glad!

Nu, ett avsnitt av Big Bang Theory och sen sova. Vår kvällstradition! :)

Idag ska jag och ett gänga andra svenskar ta oss till Svenska kyrkan för att rösta.

Jag trodde att jag var säker på vad jag skulle rösta på ram tills igår kväll då jag kollade lite närmare på alla partier och nu är förrvirrelsen ett faktum. Jag vet helt ärligt inte vilka frågor som är viktiga för mig och de frågor jag tänkt är rätt viktiga har alla partier jag överväger att rösta på i princip svarat lika. Det är sjukt frustrerande.

En positiv sak är iallafall att även om jag kommer på efter att jag röstat fel så kommer jag inte att bli speciellt påverkad ändå.

Om en timme kommer Johannes och plockar upp mig. Nu blir det til att lusläsa partier och göra ett val!


Nästa val tänker jag förbereda mig som en galning med scheman och grafer!

För lite mer än sexton år sedan var jag världens lyckligaste nästan fem-åring. Brorsans katt Mirran födde kattungar och jag skulle få välja en av dem som skulle bli min alldeles egna. Jag valde den bästa! Han hade ett tecken i pannan som liknade en pil och snabb som en pil var han med så Pilen fick han heta.

Från fösta början var Pilen en väldigt bestämd och envis liten kisse. Mamma sa till mig "Välj vilken av dem som helst, bara den inte är långhårig!" Självklart bestämde sig kissen för att bli det. Många hade nog sagt att det kunde ju inte han bestämma men jo, Pilen var Pilen och ville han bli långhårig så blev han det.

 

 

Pilen var den som bestämde i huset. Han var den som alltid var först på matfatet och de andra katterna fick snällt vänta på sin tur. Ville man gosa med honom så gick det bra bara han var den som tog intiativet till det. Han hade makten över alla.

Jag var så stolt över min fina katt som trots sitt lite aggressiva humör var den absolut bästa jag visste. Ingen i världen kunde ta den första platsen från honom!



Han fick stå ut med mycket det lilla livet. Vi kastrerade honom. Han virade in sig själv i fisklina och fick sövas för att få bort den för att senare samma dag nästan äta upp ett fiskedrag.Dagen då vi flyttade till Malaysia svek vi Pilen. I tre år fick han bo hos främlingar vilket han i början självklart avskydde. Men efter några försök att leta sig hem insåg han att det vara bara att anpassa sig till detta nya liv.
Jag glömmer aldrig den dagen vi fick ta hem Pilen och mamma Mirran till Steg. Direkt intog de sina gamla favoritplatser och efter en stund var det som de tre åren aldrig hänt. Det var skönt efter att känna i flera år hur man lämnat dem.

När Mirran dog blev Pilen helt plötsligt ensam katt i huset vilket han aldrig varit. Ett tag gick han och letade efter Mirran men ganska snabbt så vande han sig vid att vara den enda att få all uppmärksamhet och mat. Efter det gick det inte att ta in ett annat djur i huset. Det var Pilens och någon annan var minsann inte välkommen. Han gillade att vara den ståtliga stiliga katten som alla gäster tyckte var så fin. Och han visste att han var det!

Temperamentet ärvde Pilen från sin mamma. Jag kan inte ens försöka räkna de gånger jag och mamma försökt få bort de klumpar som bildats i hans päls och någon kommit in i köket och frågat om vi misshandlade honom. När det var dags att klippas lät det som att man helt plötsligt fått en väldigt arg bebis i huset. Det krävdes två människor. En utrustad med sax och en med tjocktröja. Rivmärken blev en självklarhet.

Flytten till både Norge och Australien var jobbig. Katter går inte att hålla kontakt med om man inte är där de är. Människor går iallafall att prata med. Vi försökte via Skype men kissen tyckte mamma var knäpp som ville att han skulle se på datorskärmen. Man fick helt enkelt ta vara på de stunder man hade när man var hemma. Det vill säga de stunder som inte gick åt till att återfå omtycke efter att man lämnat honom.

Pilen var en av de vackraste katter jag träffat. Han hade sin envisa och lite aggressiva personlighet (som skrämde främlingar till att inte gå för nära honom) men bara man visste hur han ville ha det så var han världens mysigaste katt. Han var en del av familjen. Så mycket mer än bara ett husdjur.

Vi fick äran att ha Pilen i sexton hela år innan hans hjärta inte orkade med mer. För två veckor sedan sa han godnatt för en sista gång och lämnade oss. Det är skönt att veta att han inte behöver lida längre.

Kvar hos oss nu är alla minnen. Vi skrattar åt alla gånger han klöst oss och saknar alla mysiga stunder vi haft tillsammans. Minnen som alltid kommer att finnas kvar.


Sov gott Pilen
Jag glömmer dig aldrig!
Du var det finaste jag någonsin haft.

Inatt drömde jag att du blivit frisk.

Bara väntar på att mamma ska ringa och säga att hon bara skämtade men det händer aldrig. Allt känns så overkligt.

Jag gråter, hjärtat skriker och jag vill bara hem till Sverige.

Bara att få röra vid en sista gång. Säga hejdå. Tacka för alla underbara år.
Att ett litet djur kan komma att betyda så mycket för en.
Så otroligt mycket..


Önskar att jag hade femtontusen extra kronor på kontot just nu.
Då hade jag varit hemma imorgon

Fan
Försvinn inte
Lämna mig inte