När jag först kom till Melbourne tyckte jag att fåglarna cockatoo var otroligt tuffa och stannade faschinerad när jag såg dem.
Efter en morgon eller två kände jag inte fullt så mycket för dessa onödigt högljudda djur. De blir helt galna när solen går upp och ned. Deras skrik låter inte heller som fåglars skrik utan mer som en hes gammal gubbe som skriker allt han har för att jaga bort barnen som pappar äpplen från hans gård. Fast högre!

Jag brukar inte vara speciellt väcka och har oftast aldrig heller problem med at somna om. Detta kan hela min familj plus Linda och Chris vara vittnen för.

Men när de här typerna sätter igång då går det inte annat än att ligga vaken och svära. Speciellt när de sätter sig på vår fönsterkarm och gormar så mycket de kan. Jag tror de är ute efter att jävlas.

Jag är ingen morgonmänniska och att bli väckt tidigt på morgonen av dessa heshalsar utanför fönstret hjälper inte.

Kommer i flock gör dom med. Som att en inte vore nog..

Hittade en bild på google, det är något svårare för mig att fånga på bild.

Jag tror de vet hur gärna jag vill daska dem i marken tills de slutar skrika.

Nu ska jag sluta innan jag blir allt för brutal..

 

Nedan kan ni lyssna på vad vi vaknar till