Ja, var ska man börja egentligen? Faktiskt så händer det inte speciellt mycket i mitt liv just nu. Jag jobbar om dagarna, åker hem och sätter mig vid datorn för att sedan gå och sova och upprepa samma sak nästa dag. Tyvärr blir det ingen övertid på lagret just nu för de vill skära ner på sådant. Outleten ska ju utvidgas väldigt mycket framöver så jag antar att de vill spara? Även fast vi aldrig får mindre att göra. Jaja, nu kan man röra sig på lagret igen iallafall. Det är framsteg. Kaos är vad det har varit! Saker bara beställs in hela tiden samtidigt som de inte vill ha ut det i butiken. Allt blir alltså fast inne hos oss och på ett litet lager som vårt är det lika med kaos!
I måndags började jag jobba fast för Outlet One och jobbar alltså inte längre för Manpower. Jag ser inget negativt i det alls. Det känns bara bättre att vara fast anställd, jag slipper få en massa mail om att mitt uppdrag förlängs, slipper skicka in timelista varannan vecka och det kommer in lite mer pengar på kontot. Det känns bra!

Idag är det tre veckor sedan Christoffer åkte. Det känns som mycket längre. Jag trodde att det iallafall gått en månad men så var det tydligen inte. Men det går bra ändå. Visst är det otroligt jobbigt när en del av ens hjärta är på andra sidan jorden men vi försöker att se frammåt istället. Skype är också en otroligt fin uppfinning som jag uppskattar väldigt mycket. Att få se och höra varandra är guld värt!
Dock kan tio timmars tidsskillnad bli lite knepigt. Speciellt nu då skolan börjat där nere och Chris faktiskt måste lägga sig i tid. Vår tid har nu blivit på morgonen innan jag går till jobbet. Jag har alltså börjat kliva upp tidigare på morgonen. De som känner mig vet hur mycket jag älskar att sova. Då kan ni också förstå hur viktig denna pojk långt där borta är för mig. Det är inte många jag skulle kliva upp tidigare för ;)

För de som inte redan vet så har jag även slutat med volleybollen nu. Det blev helt enkelt för mycket pengar och jag började må dåligt då jag skulle åka på träning. Har man ångest innan man ska på träning är det lika bra att sluta. Nu måste jag bara försöka hålla mig aktiv på något annat sätt bara. Sen har jag kännt av mitt knä ett bra tag nu så jag tror att det behövde vila lite.
Jag ångrar iallafall inte mitt val att sluta. ÄN. Jag tyckte att det var bättre att sluta och fortfarande älska sporten än att fortsätta och tröttna på den helt.
Det är dock en person jag inte berättat för än. Snorre. Gammeltränaren hemma i Sverige. Men jag är inte direkt orolig. Han tycker nog det är tråkigt men kommer nog med något som "Bara du mår bra och är nöjd med ditt val Lina!"

Nu får det räcka med text för idag.
Nu ska jag ta en snabb dusch och sedan krypa ner i sängen och läsa.
Jag har lovat mig själv att börja sova mera i veckorna.


Natti natt