Åkte in till staden vid ett idag och tänkte införskaffa mig bla. en jacka och en hålslagare men något sådant blev det inte.

Jag kliver av vid stationen och får för mig att gå in på det lilla shoppingcentret, som finns inne på centralen, och titta en snabbis. Går och kikar lite tills jag helt plötsligt möter någon jag känner igen väldigt väl. Christina? Tänker jag och tar tag i hennes arm. Hon vänder sig om och kollar på mig som att jag är helt dum i huvudet då jag utbrister "HI!!!!" Jag blir tvungen att säga "It´s me, Lina" innan hon kopplar. Vi står båda och tittar på varandra helt chokerade, pratar lite och bestämmer oss sedan för att en kaffe och lite catching up skulle sitta bra.

För de som inte vet så var Christina en av mina absolut närmsta kompisar mitt sista år i Malaysia. Vi gjorde det mesta tillsammans och hur många timmar vi spenderat i poolen tillsammans är nog en omöjlighet at räkna ut. Jag tror förra gången jag träffade henne var då vi var och hälsade på pappa i KL våren 2005. Hon pluggar nu i Oslo men pendlar dit ifrån en annan stad som ligger ca. 30 min bort med tåg. Det är helt otroligt att vi båda bara lyckades möta. Hon gick där precis just den stunden och jag bara fick för mig att gå in på shoppingcentret. Hade tänkt ta kontakten med henne nu när jag bor i Oslo men inte hunnit, och det behölvde jag tydligen inte heller. It was meant to be!

Otroligt roligt att prata lite minnen och vad vi har för oss nu. Nummrena är självklart bytta och nu kanske vi kan fortsätta vår vänskap som tagit några års paus från kontakt av någon sort.


It´s a small world we live in ladies and gentlemen!