Efter tre timmar av att sitta vid en varsin dator och söka jobb begav vi oss ut på en promenad till vad som jag hade för mig skulle vara havet. Det där om havet väldigt nära måste jag ha drömt eller så har vi bara inte hittat stigen än. Jag hoppas på det sista. Iallafall finns det ett spår inne i skogen och det var där vi började. Vi promenerade runt lite och efter några rejäla backar hamnade vi på en kulle man faktiskt kunde se havet ifrån.

Vi stod och tittade ett tag och till slut efter många "där bor vi!" lyckades vi lokalisera var vi faktiskt bodde på riktigt. Då fick vi den geniala iden att det var för tråkigt att gå tillbaka samma väg och bestämde os för att ta "den lilla backen" ner. Denna lilla backe visade sig vara ett halvbrant berg som dessutom var blött efter regnet. Men det var för sent för att ångra sig..

Vi kämpade oss igenom snår och buskar, trillade och halkade på hala stenar och svor över hur vi kunde vara så dumma att ta den där eländiga vägen.
Till slut såg vi skymten av en skidbacke och vi förstod då båda två att den skulle vara vår räddning! Men att en skidbacke på sommaren är så igenväxt hade vi aldrig kunnat gissa. Det blev en tuff resa även ned för skidbacken genom något som verkade vilja oss ont märkte vi då vi kommit ned för bådas byxor var fulla med taggar. Vi stod en stund och plockade tills vi till slut gav upp och begav oss hemmåt. Äntligen tillbaka på spåret!

Nu sitter vi här hemma efter några ytterligare timmar av jobbsökning och är väldigt tacksamma att vi inte fortfarande är fast i skogen någonstans här i Oslo. Byxorna med taggarna ligger ute på terassen. De får tas hand om i morgon.