Idag då jag klev av tåget såg jag en plastkopp några meter fram. Jag började direkt ladda och sikta in för att sparka på den. Sen hände något oväntat. Mannen som gick framför mig sparkade plötsligt till den och min plan hamnade helt i obalans. Jag bestämde mig för att om han gjorde det så skulle minsann inte jag göra det. Det tog emot men jag klev istället över koppen och fortsatte gå. Bakom mig hörde jag hur koppen sedan sparkades av ett flertal människor som passerade den.

Är detta någon tvångstanke  typ hälften av befolkningen går och har? Att sparka på saker som ligger löst på backen? Hur normalt är det egentligen? Ja, tydligen ganska normalt fick jag veta idag. Jag ska iallafall nu gå emot mängden och börja kämpa mot detta. Inget mer sparkande för min del!



Linda och jag låg och pratade fr några minuter sedan och jag sa "jag är helt enkelt en för god människa för att göra något sådant" varpå Linda börjar skratta.


Imorgon är det hemfärd som gäller! :)