Första kvällen i Gävle bjöd på mycket skrik. Vi var nämligen på spelning.
Ända sedan jag var liten har min kära kusin tvingat på mig all musik och film hon tycker är viktig. Jag har däremot inte alltid känt at dessa upplevelser varit så viktiga men glatt följt med ändå. Ikväll blev en överraskning för mig. Jag led INTE! Det är helt otroligt. Kanske börjar jag bli påverkad av denna galenskap. Josefin kanske lyckas till slut. Men jag är envis. Så lätt ska jag allt inte ge mig. Hon ska få kämpa!
Fast arton år kanske är ganska bra kämpat iallafall och trots allt så kanske det inte är så illa att bli mer lik kära kusin. Kanske ska jag ta och ge efter lite?

Jag blir även undervisad i allt jag som ungdom inte vet. Viktiga saker som om Olof Palme, MC Hammer och cirkle pits. Saker jag bör veta med andra ord!
Helger med kusin blir alltid lika lärorika.