För några år sedan fick jag höra det för första gången och sedan dess har det återkommit lite då och då. "Hump day" Det var Mr.Kimball, min lärare, som sa det en seg onsdagseftermiddag. Hump day är alltså onsdag.
När man först hör det kan det tolkas väldigt fel. Det var även vad som hände då Mr.Kimball sa det inför hela klassen. Som en liten sjua tyckte man sånt var väldigt roligt så ett fnitter spred sig i klassrummet. Då Mr.Kimball fick chansen att förklara sig var det inte lika roligt längre.
Med "hump day" menar man att det är den där dagen i veckan då allt är tungt och jobbigt. Halva veckan har gått men halva är fortfarande kvar. Man har fortfarande två dagar kvar till helgen och energin ifrån föregående helg har hunnit försvinna. Onsdagar är alltså bara allmänt sega och jobbiga och därav "hump" typ som i knöl eller kulle. Man har nästan precis tagit sig upp för den men är precis där i slutet då man är som tröttast och fortfarande har den jobbigaste delen kvar.
Mina onsdagar däremot är inte så mycket att klaga på. Börjar lite skönt vid tio, har två lektioner och lunch för att sedan sluta vid ett. Sen en ledig eftermiddag då man kan göra lite vad man vill. Sen avslutas dagen med att ha dubbelträning. Badminton först sen volleyboll. Inget att klaga på alls!
Onsdag är alltså mer som en liten, behaglig nedförsbacke. Torsdagar däremot. That's what I call a hump day!




Man föds orginal och dör en kopia