Under några år nu så har min vardag sett ganska lika ut hela tiden. Det har varit skola, plugg, träna nybörjarlaget i volley, volleybollen, kompisar och lite badminton. Det kan låta tråkigt att göra samma saker vecka in och vecka ut men för mig är det mer en trygghet.
Idag hade jag min fömodligen sista träning med Hudik volley. Kanske även den sista volleybollträningen nånsin, men så illa tror jag inte det är. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte kunna hålla mig borta från denna underbara sport. Volleyboll är verkligen något jag brinner för.
Att det var sista träningen kändes verkligen konstigt. Jag kommer sakna alla timmar på hallen, alla frustrerande skrik och Snorres "Det var bra Lina.. MEN". Nu är det slut på allt det. Visst finns det saker jag inte kommer att sakna men den största delen av mina år i Hudik volley har varit hur bra som helst! Utan volleyn är jag osäker på om jag överlevt. Det är verkligen bland det bästa som finns och det kommer faktiskt någon tår då jag tänker på att jag inte kommer att spela något mer med gammellaget vårat.

Att volleyn slutar har fått mig att tänka på mycket mer som tar slut i mitt liv. Skolan till exempel. Om några månader har man inte sin vanliga vardag kvar längre. Näe, många stora förändringar kommer att ske under den närmaste tiden. På ett sätt ska det bli kul men på ett annat är jag skiträdd.
Ibland önskar man att man bara kunde vara liten igen.




Everything's coming to an end