Två år, tiden det gått. Nästan två hela år. ibland har det varit som en berg och dal bana. Perfekt vissa stunder, inte alls bra andra. Men det har alltid funkat. När man nu kommit till punkten där det inte funkar längre är det svårt att förstå. Ett stort svart hål är det enda som blir kvar. Att någon efter två år inte ens vågar säga något rakt till ens ansikte kanske är beviset på att det borde slutat för länge sedan. Även om man förstår detta kan det vara svårt att släppa taget. I alla fall från ena sidan.

Det säkraste är att inte släppa folk för nära, det är då de sårar dig som värst.

Åker till Gävle imorgon och stannar över helgen. Umgås med kusin passar perfekt just nu. Shoppa lite dessutom gör det bara bättre! Bort!