Om det är något jag är väldigt dålig på så är det just att säga hejdå för en längre tid. Jag har alltid sett mig själv som en stark och inte så känslig person men har mer och mer kommit fram till hur känslig jag faktiskt är. Av någon anledning har jag fått väldigt lätt för att börja gråta. Men idag var det inte så konstigt.
Klockan sju imorse åkte nämligen Sofie till USA. Sofie har varit en av mina bästa kompisar under hela gymnasietiden och är fortfarande en av mina närmsta vänner. När jag stod där på perrongen med henner föräldrar och Micke kunde jag inte få stopp på tårarna. När hon sedan klev på tåget bara rann de ner för mina kinder. Det kändes väldigt konstigt att se en av sina bästa vänner åka iväg och veta att man inte kommer få träffas igen på ett halvår.
Efter avvinkningen blev dagen lite halvdeppig pch allt kändes tråkigt. Men ett halvår går snabbt och Sofie kommer få vara med om så mycket roligt där borta att det gör saken lättare att hantera.

Men en sak ska alla veta, Sofie kommer vara väldigt saknad av många här hemma som längtar tills hon kommer hem.
Jag önskar henne all lycka där borta och hoppas hon får det bästa halvåret i sitt liv.


Imorgon är det min tur att bli avvinkad. Jag åker till Göteborg och möter upp Anna för att sedan på lördag åka iväg och tågluffa. Vi blir dock bara borta i två veckor och jag tror det blir ett mycket lättare avsked!

Jag tänkte då vi slutade skolan att "nu har jag all tid i världen innsn studenten" men sen så plötsligt var man framme vid kvällen innan och allt kändes så overkligt. Det blev int många timmars sömn den natten.
På fredagsmorgonen var det iallafall dags för champngefrukost och den började någon gång mellan 6 och 7. Vi myste där i några timmar innan vi började gå mot skolan. Under tiden övede vi på studentsången. Framme på skolan blev det mer frukost ochedan betygsutdelning innan vi skulle gå till aulan.
I aulan ver det stämningsfyllt och all var glada och skrek och sjöng. När stipendier skulle elas ut för de 20 bästa betygen fick a-klassen 4 pers på schen och vi blev lite buttra. Men när de sedan kom till vår klass var det hela sex stycken som fick vandra upp på scenen och inkassera några kronor. Grattis på Linnea, Malin, Sofie, Elin, Jonas och Angelica, duktiga!
I studenttåget var det stämning och vi skrek tills vi inte hade någon röst kvar också lite till. Även att Linda, Jonas och jag hamnade på förstasidan i HT. Min volleyskylt var såklart med. Mamma hade gjort en jättefin!
Sen blev det åka runt i stan och skrika lite mer i värsta hitlerbilen. Det var häftigt! Efter det, ta av sig alla tunga grejer runt halsen, fika med släkten och sedan utgång.
Mycket bra dag!

Dagen därpå var det bara att kliva upp vid åtta och åka in till stan för att ordna hår och smink. Sedan var det dags för balen. Lars hade ordnat en fin fin bil som vi åkte dit i. Minglet var trevligt och vi klarade av att gå in utan att ramla!
Kvällen där inne började inte så bra men efter mamma kommit med dextrosol till mig var jag som en ny människa och vi dansade och drack goda drinkar hela kvällen.
Vid klockan 2 begav vi oss upp mot köpmanberget där pickniken skulle vara. Dock stannade vi inte så länge pga regnet.

Det var många trötta studenter som begav sig hemåt tidigt på söndagsmorgonen. Men det var värt all trötthet för vilken otroligt rolig helg! Minnen för livet!

Ändå har jag inte fattat, nu är det faktiskt över..